Tvistemål, även kallat civilmål är när enskilda parter inte kan uppnå en överenskommelse på egen hand, utan behöver ta upp det i den allmänna domstolen. Det ett tvistemål kan handla om är ofta tvister angående pengar, även problem inom familjen så som vårdnad av barn eller andra typer av problem eller olika typer av konsumenttvister. Den person som väcker talan är den som kallas kärande, och den motparten i tvistemålet betecknas svarande.
Själva tvistemålet blir indelat i antingen dispositiva mål eller indispositiva mål. Det förstnämnda betyder att förlikning är tillåten. Förlikning innebär att båda parter kommer överens om ett beslut med domaren, och sedan får de välja om detta beslutet skall statsfästas eller ej, oftast blir det statsfäst. Vid ett tvistemål som indispositivt innebär det att förlikning ej är tillåten. Det är när staten tycker sig ha ett intresse i frågan att de två parterna inte får lov att göra upp saken själva. Så även om de vill förlikas så är det upp till domstolen att fatta besluten.
Anser man sig vara i behov av att inleda en rättegång, gör man en skriftlig ansökan om stämning. När ansökan blivit godkänd skickas det ut en stämning till svaranden, och man inväntar då ett skriftligt svar om denne medger eller inte på den kärandes yrkande och grunder. Efter detta kallas man in till ett möte, en så kallad muntlig förberedelse, ibland kan det hända att man löser tvisten redan i första mötet, vilket man alltid försöker uppnå. Om detta inte går måste man gå vidare i en huvudförhandling. Om man inte är nöjd med domen i tvistemålet kan man göra en överklagan, skriftligt inom en period på tre veckor. Överklagan godkännes om det finns klara grunder till det, om hovrätten anser tingsrätten har dömt felaktigt eller om det känns nödvändigt för att ge vägledning till andra domstolar.